Luguber

En perfekt sommardag i en liten stad vid namn Alingsås, där på en gård springer en liten pojke vid namn Kennet, en blond solbränd 5-årig pojke med fina drag och fräknar. Han är kanske inte lika smal som de andra barnen, men det betyder inte att han är ensam, han har väldigt många vänner. Men hans föräldrar hatar honom och göder honom med onyttig mat. Men på utsidan ser familjen perfekt ut.

Nu tio år senare ser inte familjen lika idyllisk ut. Pappan har tagit självmord, skar upp handlederna. Hans mamma har rödsprängda ögon och en andedräkt som luktar whiskey.

Som sagt, när Kennet var liten hade han många vänner, det har han inte längre.

En regnig oktobers eftermiddag, löven faller ner från träden i alla olika färger. Det har börjat bli mörkt ute och gatlyktorna har börjat lysa. En pojke som är på väg hem, med svarta kläder och svart hår med luggen i ansiktet, ögonen är svartmålade men har kletats ut lite på grund av regnet. Under ärmarna svider infekterade sår på hans beniga armar. Han tror att han ska svimma för han har inte ätit någonting, inte en tugga på fem dagar. Han lider av anorexi.

På vägen hem så kan man tro att han är ensam, men det är han inte. Men egentligen så är han med sin rosa elefant Lucifer 666, en hallucination som Kennet har haft sen hans pappa dog. Lucifer mässar oftast om rakblad, blod, självmord och om att Kennet är fet. Fast egentligen är han inte det, han är 1.80 och väger 34.5 kg.

Kennet är döpt till Bert Kennet Åström, men han har alltid kallats för Kennet. Men Lucifer 666 sa åt Kennet att han måste stava hans namn KennetH annars kommer någonting hemskt att hända.

När han vandrar efter den långa gråa vägen hem så möter han ett gäng killar, de killarna som förut var hans vänner. De tittar nu snett på honom, kallar honom för massa namn och spottar efter honom. Men KennetH bryr sig inte, han bryr sig inte om någonting, förutom om vad Lucifer 666 säger.

Kenneth kommer hem, hör inte hans mammas stön efter att ha dragit hem en ny karl för dagen. Han springer upp på sitt rum och letar fram ett gammalt rostigt rakblad med torkade blodrester. Detta är hans favoritrakblad för han tror att det är hans pappas självmordsrakblad. Han tar det och trycker mot sin ärriga hud. Han drar snabbt och små röda glitter droppar sipprar fram ur springan. Han slår på sin stereo och spelar Nine Inch Nails - hurt på högsta volym. Hans mamma kommer inspringandes och skriker åt honom vad fan han gör och varför han spelar musik mitt på dagen för hon försöker knulla. Hon sänker ljudet och ser rakbladet, tittar på kennetHs armar och suckar och säger "skär upp handlederna istället som din pappa" sedan smäller hon igen dörren och fortsätter jobba. KennetH går in i badrummet och letar igenom hans mammas mediciner, han hittar Benzo och Theralin. Han tvekar inte, han kastar i sig medicinen och fortsätter skära sig. Sedan somnar han.

Han vaknar med enorma smärtor i huvudet, Lucifer 666 vrålar högre än någonsin "du är värdelös, värdelööööööös, du kan inte ens skaffa en kompis eller ta självmord. Den enda som du har är jag, Lucifer 666. Världen vore mycket bättre utan dig".

Han ligger i sängen och vrålar ut sin smärta och sliter av stora hårtussar. Han spasmar krampaktigt och sliter åt sig ett rakblad, han djupare än någonsin förut, det blir säkert 40 skärsår. De sista drar han sakta och trycker allt han kan och känner hur huden delar sig och blodet börjar forsa. Han tar en svart t-shirt och lindar runt sin arm, han tänker jag ska inte dö, inte idag.

KennetH ska precis gå till skolan, han äter ingen frukost, men det gör han aldrig så det var inget nytt. Innan han gick så träffade han sin mamma. Hon satt och drog djupa halsbloss av sin cigarett och smuttar på sin morgon cosmopolitan, men KennetH tror att det är kaffe. Hon säger inte ett ord till honom innan han är vid dörren, "Du, din värdelösa horunge, kom inte hem ikväll. Jag ska jobba och du ska inte förstöra en till arbetsdag."

KennetH suckar. Han går ut, smäller i dörren.  Tänder en cigarett och börjar sin kedjerökning, han röker tills halsen svider. När han går över bron som han har gått över så många gånger förut tänker han på att hoppa. Vänta tills nästa tåg kommer och hoppa. Känna kroppen mosas av tågets kraft och känna hur livet rinner ur honom.  Han ser tåget i horisonten, solen har precis börjat gå upp. Adrenalinet börjar pumpa och han kliver upp på räcket, Lucifer 666 skriker " DU KLARAR DET ALDRIG, DU VÅGAR INTE, DU ÄR INTE ENS KAPABEL TILL ATT TA SJÄLVMORD" . KennetH blundar och skriker "JAG KLARAR DET VISST" och tar det sista klivet ut, klivet mot friheten, klivet mot att vara lycklig.

Men KennetH missar tåget, han vaknar upp på sjukhuset där han ser sin mor med sin suddiga syn. Hon säger någonting, men KennetH hör ingenting. Sakta men säkert så hör han vad hon säger. "Varför missade du tåget? Livet vore så mycket bättre utan dig! Nu måste jag ta hand om dig, ditt handikappade missfoster. Jag borde göra som jag gjorde med din far. Just de, jag dödade honom, han tog inte självmord!" KennetH känner att ilskan kokar över. Han hade älskat sin far över allt i hela världen. Han försöker röra sig för att slå sin mamma blå och blodig men han kan inte, han inser att han är förlamad. Han ser sin mamma röra på sig och sträcker sig över honom. Hon rycker kabeln till respiratorn, och säger "Du älskar din far som han älskade dig, ni äcklar mig".

KennetH får en värdelös begravning, hans mamma är inte där, det är bara en präst. Men hursomhelst så bryr sig inte KennetH, han är lycklig nu. Han är med sin pappa i himlen där Lucifer 666 inte existerar, hans anorexi har försvunnit, samt alla ärr och sår. Han är lyckligare än någonsin, till och med den där sommardagen när han var fem år.